Konsten att bli sambo

Det är förvånadsvärt vilka nya sidor som visar sig hos sin partner den dagen man delar likadana lägenhetsnycklar. Helt plötsligt är det nya anpassningar som måste göras och saker att reda ut. Min sambo, Per, var till synes en väldigt ordningsam man, då vi enbart var flick- och pojkvän. Han diskade när det behövdes. Han tvättade när tvätthögen blev alldeles för stor. Och han plockade undan när lägenheten svämade över utav grejer. Huruvida det egentligen var, vet jag inte, möjligenheten kan ha funnits att jag enbart såg det jag ville se. 

Jag har aldrig varit speciellt petig med att plocka undan efter mig själv. Men någorlunda hemtrevligt vill jag att mitt hem skall vara. Lägenheten befinner sig ofta i kaos. Disken lägger sig på hög. Tvätten blir sällan tvättad. Och det ligger grejer överallt. Detta känns inte som mitt hem.

Efter ett par månaders plockande så kan man med lätthet börja tröttna på att ständigt plocka undan efter någon annan. Två vuxna människor bör vara kapabla till att dela på hushållssysslorna, såvida inte någonting speciellt hindrar en ifrån detta. Så hur ändrar man tankegångarna på en man vars lathet har tagit över?


/ Dora Crystall

Kommentarer
Postat av: Jim

Jag har inte bott sambo med någon ännu, men egentligen är det en bra mätare på hur man kommer klara saker längre fram i livet, kanske. Skaffa barn tillsammans om man inte kan bo ihop, nja... Osv. Men samtidigt är det världens bästa skola att bo sambo med någon, om man vill kan man lära sig att acceptera andra som de är. Men de vet jag inte om jag själv har något lust till, ännu...

Vilken konstig kommentar det här blev. Trevlig kväll!

2008-05-12 @ 19:44:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0