Ogräset

Enligt översikten är det en envis person som insisterar på att besöka min blogg varje dag. Jag bugar och bockar för personen i fråga och får tacka så mycket för intresset och envisheten. 

Det är konstigt hur mina sommrar alltid har en tendens att vara så lugna och händelselösa. Förstår inte riktigt hur jag lyckas, med tanke på att det var några år sedan jag var singel under sommaren. Det kanske är det som är problemet. Att man blir för beroende utav en annan person när man befinner sig i en relation. Fast jag tvivlar på det. 
Spenderade dagen med att titta på lite filmer och sådant dant. Och, såsom många andra kvinnor, fann jag mig framför den nya filmen om kvinnorna ifrån serien "Sex and the city". Filmen var precis som ett extra långt avsnitt ifrån serien och fyller huvudet med tankar om relationer. På gott och ont. 

Traskade längs gatan en vacker dag och bestämde mig för att skaffa mig två nya råttor. Så idag fick vi tillskott till våran lilla familj, utav Raja och Dumbo. Så nu springer det fyra små pojkar runt i buren (och på skrivbordet), ena riktiga sötnosar. Lusifer och Gabriel gör att nykomlingarna känner sig välkomna.






Vill även passa på att göra reklam för Råtthjälpen, som behöver nya jourhem åt råttor som behöver passande, temporära, hem.

Alla små flickor har en föreställning inom sig hur deras drömbröllop kommer att se ut. Allt skall vara perfekt, in i den minsta detalj, även den blivande maken. Han skall vara omtänksam, snäll och en gentleman. Dess värre krossas drömmar väldigt lätt. Speciellt i dagens samhälle.

Det är som de säger, "Det var bättre förr". En bekant till mig utbrast förskräckt, när han hörde mig uttala de fyra orden; "Det var inte bättre förr, men det är värre nu".

Jag vet ej inte om jag håller med honom. Det jag vet är dock att drygt hälften av alla äktenskap slutar i skiljsmässa, i dessa dagar. Det är en ganska tragisk vetskap. Är det då någon mening med att tro på evig kärlek? Och hur skall man nå detta?
Det borde finnas ett recept, riktlinjer, att följa för att nå målet. Något i stil med:
Var: Lyhörd + Omtänksam + Kärleksfull = Evig kärlek 
Dess värre är det sällan så lätt.


// Dora Crystall

Det är förvånadsvärt vilka nya sidor som visar sig hos sin partner den dagen man delar likadana lägenhetsnycklar. Helt plötsligt är det nya anpassningar som måste göras och saker att reda ut. Min sambo, Per, var till synes en väldigt ordningsam man, då vi enbart var flick- och pojkvän. Han diskade när det behövdes. Han tvättade när tvätthögen blev alldeles för stor. Och han plockade undan när lägenheten svämade över utav grejer. Huruvida det egentligen var, vet jag inte, möjligenheten kan ha funnits att jag enbart såg det jag ville se. 

Jag har aldrig varit speciellt petig med att plocka undan efter mig själv. Men någorlunda hemtrevligt vill jag att mitt hem skall vara. Lägenheten befinner sig ofta i kaos. Disken lägger sig på hög. Tvätten blir sällan tvättad. Och det ligger grejer överallt. Detta känns inte som mitt hem.

Efter ett par månaders plockande så kan man med lätthet börja tröttna på att ständigt plocka undan efter någon annan. Två vuxna människor bör vara kapabla till att dela på hushållssysslorna, såvida inte någonting speciellt hindrar en ifrån detta. Så hur ändrar man tankegångarna på en man vars lathet har tagit över?


/ Dora Crystall